den här månaden en så länge är det 192 som har kollar på bloggen det är bra ville bara säga det

Kapitel 3 : I love you!
Efter den snabba och guppiga färden till sjukhuset, var vi äntligen framme. Jag tittade på sjukhusbokstäverna ” Maria sjukhuset”. A:Et var rostigt, och murgröna hade växt över. Mamma låste våran lilla bil, och la nycklarna i den högra fickan. Vi gick in genom dörrarna, och mamma gjorde en gest som sa att jag skulle sitta ner och vänta. Jag såg hur mamma stog och pratade med en sjuksköterska.
Jag tänkte på Hannah, allt hon hade gjorde för mig och det var mycket ska jag säga. Hon var den modigaste av oss, och pratsammaste. Alla tyckte om henne, till och med Jesper klassens kille som skriver saker efter en. Hon var en fantastisk vän, som det gick inte att inte tycka om. Hon var sänd till jorden att göra något bra, och det gjorde hon. Hon gjorde mig glad när jag var nere, och hon gjorde min dag bättre. Jag stannade upp när jag tänkte, och fick en rysning genom kroppen och jag tänkte : ”Tänk om hon dör.” jag skakade bort den känslan. Hon ska inte dö, hon får INTE dö. Hon har inte förtjänat det, det är jag. Jag borde dö istället, hon är den som alla tycker om och jag är den som ingen bryr sig om. Men hon ska INTE dö , det bestämmer jag. Jag gjorde en arg min, och mamma vinkade och sa tyst att jag kunde komma. Om man skulle gå till Hannahs dörr skulle man ta hissen upp till rum 555, vi hade gjort det och tog precis upp dörren och jag såg Hannah. Jag slängde mig ifrån mamma, som jag hade hållit i handen, jag kramade Hannah. Det kommer tårar, och mamma satte sog mittemot mig- på vänstra sidan. Mamma började också gråta. Hannah låg konstigt nog och sov fortfarande. Mamma och jag satte oss på dem två bruna stolarna, med det lilla runda bordet vid fönstret. Mamma satte blommorna vid Hannahs bord, och kortet som vi hade gjort.


Jag tog kortet som låg på Hannahs bord, jag satte det brevid henne och pussade henne på kinden.
-Det är dags att gå nu, sa mamma, och pussade Hannah hejdå på kinden.
-Nej mamma, jag är ledsen jag sover på sjukhuset med henne.
- Men älskling, mamma gjorde en min som betydde att hon inte kanske klarar sig.
- Jo mamma, hon klarar det jag ska sova här inatt. Mamma nickade, okej men då ses vi imorgon, men vi måste fråga personalen först. Jag nickade, och så gick hon iväg och frågade. När hon kom tillbaka sa hon att jag fick och jag stannade kvar på sjukhuset medans mamma hade gått och pussat mig hejdå.

hej nu är jag sjukigen fast nu är det bar förkylnig det är så jobbigt att ha huvudverk okej det får bli ett kort inlägg jag årkar inte skriva mer hejdå